By Ole Victor

Sandgjutning är en relativt enkel metod samtidigt som den erbjuder massor av uttrycksmöjligheter för konstnären. Alla material och verktyg utom själva ugnen är tämligen simpla.

Sandformar kan byggas upp på många sätt, allt från att helt enkelt gräva i sanden med händerna till att forma sanden kring en modell. Det är fantasin som sätter gränden. Arbetet med formen är inte tidskritiskt och passar därför även den oerfarna konstnären.

Även om man i princip kan använda vilken sand som helst är den i vissa fall noggrant vald och preparerad. Vanligen är sand som innehåller varierande kornstorlek lättare att bygga med. Tillsatsen av 2-3% bentonit förstärker den kvaliteten. Tillsätt vatten tills det går att bygga med sanden. Undvik för mycket vatten då ångorna ger upphov till stora okontrollerade bubblor som förstör gjutningen. Sanden kan återanvändas praktiskt taget obegränsat.
Den konstnärliga friheten och möjligheterna är obegränsade, vilket torde framgå väl av Bertil Valliens och andras arbeten.

Vid gjutningen kan olika sorters dekoration användas. Formens yta kan få reliefmönster. Färgpulver av samma slag som glasblåsarna använder kan strös i formen eller på glaset under gjutningen. Ytan kan påverkas med tex grafitpulver. Objekt av koppar, glas eller sand kan föras in i glaset under gjutningen och inkapslas i glaset.

Mindre gjutningar kan tas upp ur sanden och läggas i avspänningsugnen när de har kallnat något och är stabila nog att inte förlora formen. Större gjutningar läggs in i ugnen med form och sand.
Även om det går att gjuta vid samma temperaturer som används vid glasblåsning (1100 – 1150 C) så är högre temperaturer kring 1250 C att föredra. Det ger finare detaljer och mindre skillnader mellan anfången.

Den viktigaste begränsningen är storleken. Större (tjockare) gjutningar måste spännas av under mycket lång tid, ibland månader.