By Tereza Jeřábková, translated by Karl-Oskar Karlsson

Tekniskt sett har handblåst glas inte ändrats mycket sedan dess begynnelse.

Det äldsta blåsta glaset producerades utan formar. Glasblåsning utan formar har många begränsningar eftersom mer komplicerade former kan inte göras utan en form.

De första glasblåsningsformarna uppfanns redan på 500-talet f.kr. I början användes troligen öppna skålformade formar. Nästa steg i formutvecklingen var öppningsbara formar, dessa kunde redan då ge en precis form av glaset. Det fanns inte bara träformar utan även metallformar som användes i det antika Rom.

Det finns bevis från de äldsta glasbruken i Tjeckien från andra halvan av 1200-talet. Dessa glasbruk anlades i skogsområden utanför städer, mest på grund av skogen som var råmaterial för att framställa kalium och som bränsle till smältugnarna. Dessa bruk var “nomadbruk”. När de gjort slut på skogen i området flyttade till ett nytt område där det fanns tillräckligt med skog. Detta gjordes rutinmässigt i centrala Europa. Så kallat “skogsglas” producerades av dessa glasbruk. Namnet kommer från den typiska placeringen av hyttorna men även av den gröna nyans glaset fick av dess höga halt av järn. Den äldsta nu aktiva hyttan ligger i Chřibská och grundades förmodligen 1414.

Under 1400- och 1500-talet ökade glasproduktionen i Tjeckien kraftigt och på 1500-talet fanns det 120 glasbruk registrerade i Böhmen och Moravia, de flesta hade då stadgat sig på en permanent plats.
1600-talet innebar ett uppsving i den Tjeckiska glasindustrin, glashyttor startades upp även i områden utan glastraditioner. Det var framförallt två områden som under första delen av 1700-talet kom att bli de största. Det största antalet ugnar fanns i södra Böhmen, framförallt vid bergsfötterna i Novohradské Hory och Bohemian Forest. Där fanns också ett stort antal raffinaderier i området Norra Böhmen mellan Nový Bor med Česká Kamenice och Turnov med Liberec och Jablonec nad Nisou.
Slutet av 1700-talet och början av 1800-talet är en period av avsevärd minskning av glastillverkning, huvudsakligen pga Napoleons krigsföring och handelsblockader. Men igen runt 1930-talet började ett antal glasbruk växa långsamt.
Olyckligtvis medförde första världskriget ett definitivt försvinnande av små glashyttor pga av övergång till nya bränslen men även en minskad efterfrågan på Art Nouvo glas. Under industrialismen blev produktionen mer specifik och centraliserad.
Efter 1945 när nationalismen spreds fick glasbruken nya problem med brist på duktiga hantverkare pga omplacering av tyska glasmästare. Glasindustrin togs över av staten och små glashyttor blev antingen förstörda eller en del av större statliga monopolföretag.
Idag är många små glashyttor igång igen, men den genomgående motsträviga tendensen inte bara i Tjeckisk glasindustri, bidrar inte till en förmånlig utgångspunkt för utvecklande av högkvalitativt hantverkskunnande, vilket är för dyrt i jämförelse med maskinframtaget glas.