By Silvana Gubetta, translated by Karl-Oskar Karlsson

Incalmo är en teknik som togs fram i Murano under 1500-talet. Det första glaset med incalmo filigranlager, med områden av graverat glas intill områden med bladguldsbelagt glas, gjordes under andra halvan av 1500-talet.

Under 1500-talet fick tekniken så små kvalitetsökningar i finess att det var svårt för den oinvigde att upptäcka den komplexitet som krävdes av hantverkaren.
Denna teknik, som är så svår att bemästra, fick nytt fokus från andra halvan av 1800-talets för att sen bli brett använd under andra halvan av 1900-talet.

Några exemplar daterade 1938 är gjorda av Dino Martens, där de från 1940 är renodlade arbeten designade för Venini av Carlo Scarpa.
Under 50-talet fick formgivarna Giò Ponti och Riccardo Licata fokus med deras “Murina band”-vaser. Det samma gäller för Paolo Venini och den kända “Clessidre”.

Under 60-talet väckte inte Thomas Stern’s asymmetriska vaser någon uppmärksamhet. De kännetecknas av deras dubbla incalmo och deras användning av måttfulla transparenta färger i arbeten av Tapio Wirkkala, medan Benjamin Moore, igen för Venini når formperfektion i “incalmo textiles”-serien.
Det prestigefulla arbetet av Lino Tagliapietra kom därefter, och mer närstående i tid arbeten av Sonja Blomdahl för att nämna några konstnärer.